Små föreningar med medlemmar som har annan kulturell, etnisk eller religiös bakgrund har inte på långa vägar samma inflytande i samhället som mer etablerade organisationer. Här har folkbildningen en jätteviktig uppgift idag! 

De här små föreningarna har till exempel fått väldigt bra stöd för att kunna bedriva utbildningar, men då det kommer till frågan om medbestämmande har det varit svårare. Folkbildning är i grunden därför en maktfråga.

Utmaningen idag är att stötta dessa föreningar så att de kan utvecklas och bli fullvärdiga medlemmar i studieförbunden och därmed också kunna vara med och bestämma.

Folkbildningen har ett stort ansvar att försöka utjämna klyftor och motverka fördomar. 

Det är bara genom kunskap som rasism och diskriminering kan motverkas.

Jag tycker att folkbildningen ska bidra till att utveckla en ny medborgarskapsrörelse och bredda begreppet medborgarskap. Studieförbunden kan bygga broar mellan grupper, mellan sekulära och religiösa medborgare i det mångkulturella Sverige och öka förståelsen för andra kulturer - inte minst i mindre orter där det ofta inte tas initiativ till sådana möten och spänningar därför byggs upp.

Vi måste nå de här nya målgrupperna där de finns och stötta dem att kunna starta och driva en demokratisk förening. 

Det är exakt samma fråga idag som det var för hundra år sedan i förströelserna barndom. En fråga om makt och inkludering. Det handlar bara om andra grupper.