Som ungdom i ett nybildat band kom jag för första gången i kontakt med ett studieförbund, jag fick en nyckel i handen. En nyckel till ett stort fantastiskt rum som jag inte visste fanns innan. En möjlighet att låsa upp delar av sig själv en inte visste fanns, att gå in i det rummet tillsammans med andra. Genom åren har det blivit en hel maffig nyckelknippa. Folkbildning för mig är att öppna dörrar och ingå i en stor gemenskap. Fy vad bedrövligt om vi tvingas låsa och slänga bort nyckeln!