Jag fick ett oförglömligt minne under min allra första arbetsmånad på Sensus. Vi var en grupp människor som bodde i ett ganska tidsenligt långhus, ute i skogen i Dalarna. Under fredag till söndag bodde, åt, sov, klädde vi oss och levde i allt övrigt medeltidsliv. Målsättningen var att tillverka våra egna skor, i läder. Inte från ax till limpa, men från djurhudar till skor. Den historiskt korrekta förlagan vi valt att följa var den så kallade Visby-skon/ Visbymodellen (namngivet från ett orginal återfunnen i Visby stad), från 1100-talet. Men upplevelsen blev så mycket mer än att tillverka skor. Det fanns en smedja på plats, vilket medförde att jag smidde även en halv dräktnål. En kvinna provade att växtfärga garn med alun som hon tagit med sig, och jag minns hur hon stod, bildskönt,  med en jättegryta och rörde om nere vid en skogssjö. Ett par personer hade med sig en tältduk som de satt och sydde på bland lingonriset. Det var i maj månad. När vi vaknade på söndagsmorgonen hade det fallit 10 cm snö! De späda björkarnas musöronlöv täckta av snö fastnade på näthinnan. Det var inte riktigt med i planeringen, men när man bär medeltidskläder ingår ofta en yllemantel, och tur var ju det. Skorna var oerhört bökiga att göra. Men med noggrannhet, envishet och en god pedagog gick det ju hur bra som helst. Att sitta vid en eldstad på kvällen och sjunga, äta, dricka och uppleva gemenskap tillsammans, gav minnen för livet. Och Visbyskorna - de har jag förstås kvar. Och bär med stolthet och glädje när det beger sig.

//Ulrika Wiborgh