Tror jag kan säga att jag fått med mig folkbildningen med "fadersmjölken". I sin ungdom gick min pappa Brunnsviks folkhögskola. Hela livet ägnade han sig åt självstudier och vårt hem var fyllt av böcker, från golv till tak. Båda föräldrarna var föreningsaktiva och jag var inte gammal när jag för första gången fick delta i en gitarrcirkel. I föreningsverksamheten fick jag tidigt förtroende att vara barn och ungdomledare. Jag fick bilda mig genom att delta i cirklar som handlade om föreningsdemokrati, ledar- och styrelseutbilding, körsång mm mm När jag växte upp såg jag detta som en helt naturlig del av mina fritidsaktiviteter.

Under min tid i grundskola och gymnasium kände aldrig att jag passade in, men när jag gick en tvåårig fritidsledarlinje vid en folkhögskolka blev jag verkligen "folkbildingsfrälst". Jag upptäckte en stor glädje i att studera och att få lära mig nya saker, bara för min egen skull. Folkbildningspedagogiken passade mig som hand i handske. Efter utbildningen arbetade jag under flera år inom föreningslivet med barn och ungdomar. Med tiden fick jag tjänst som studieorganisatör inom KFUK-KFUMs studieförbund, som med tiden blev Sensus. Jag är tacksam för den tiden. Jag hade förmånen att hela tiden får fortsätta att både bilda och utbilda mig.

Jag har på nära håll sett vad "den lilla gruppen" studiecirklen har fått betyda både för mig men fram för allt för så otroligt många andra i olika åldrar. Numera är jag pensionär och egenföretagare. Jag känner mig mer hel om jag har en grupptillhörighet, som ledare eller deltagare i en studiecirkel. Senaste åren har det mest handlat om bokcirklar. Att läsa böcker och sedan få samtala om det lästa är för mig en livsnerv, som jag inte vill släppa i första taget. 

Jag hoppas innerligt att det uppväxande släktet ska uppleva glädjen av lärandet och inte minst gemenskapen i den lilla gruppen, där alla är lika mycket värda oavsett bakgrund. För övrigt passar passar folkbildningen för människor i alla åldrar. Man blir aldrig för gammal för att lära sig något nytt, som man brukar säga. 

Ewa Rosendahl