För mig betyder folkbildning att följa sin nyfikenhet och ge sig ut på en resan utan mål eller slut.

Tack vare studieförbunden har jag fått hjälp med att starta ett musikband, lära mig massera, begripliggöra kluriga teoretiska texter i grupp och att få tillgång till offentliga samtal om ny litteratur och samhällsdebatt.

Folkbildning är nog det svenskaste vi har. Var hade Sverige varit utan folkbildning? Var hade jag varit utan de sammanhangen att växa i? Det kan jag knappt föreställa mig men jag hade nog varit mer enkelspårig. Ensammare. Enfaldigare.

Att vara en del av folkbildningen är att vara en del av en bildningstradition. Sveriges bildningstradition är jag så väldigt stolt över och inspirerad av.