Ledare/deltagare

Min relation till studieförbund startade så tidigt som i tonåren då jag först själv blev undervisad i gitarrspelande och sedan ganska snart blev själv kursledare. Och så där har det fortsatt i nu snart 50 år under folkbildningsflaggan ! Om jag inte själv gått en kurs så har jag varit ledare, egentligen har det nog mest varit det senare då min tid inte räckt till mer. Jag har oftast sjungit och spelat,haft musikutbildningar och lett  musikgrupper och körer av alla olika slag med olika svårighetsnivå och omfatttning. Men när småningom tiden som heltidsanställd går mot sitt slut ser jag fram emot att åter få vara deltagare i många och intressanta kurser!

Oumbärlig organisation

Studieförbundens betydelse för amatörkulturen och för bildningen  i Sverige är i det närmaste oumbärlig. Jag ser inget som skulle kunna ersätta dem - det är en organisationsform som det gäller att vara rädd om- men som såklart också ska utvecklas i takt med tiden och dess nya krav och möjligheter. Med bildning ökar man deltagande och demokrati , ett syfte lika viktigt idag som när förbunden bildades.

Styrkan med studier under studieförbundsflaggan är de låga trösklarna in till att lära sig något nytt. Ofta finner man den kurs man söker lokalt och behöver inte göra långa och dyra resor, kurskostnaden är vanligtvis låg och grupperna lagom stora för att att man ska kunna få hjälp och gemenskap. De nya digitala möjligheterna öppnar för ett ännu större kursutbud eftersom tillgången blir ju oberoende av just lokala ledare.

Ett hus att vara rädd om

En organisationsform behöver likt ett hus alltid förnyas och förbättras, städas och renoveras . Det gör man bäst regelbundet genom att tända lamporna, granska ytor och underlag, undersöka behov av förbättring och underhåll och laga eller byta ut slitna delar. Man ska inte riva fungerande och fräscha hus - utan underhålla. På det sättet sparar man pengar och man får fortsatt glädje av husets värme och skydd.