Studiecirkel och folkhögskola, de har båda haft otroligt stor betydelse för mig.

Jag har hunnit bli över 60 år. I vår familj var biblioteket viktigt. Vi bodde på landsbyggden, men en resa till biblioteket gjordes varje vecka. Biblioteket startades en gång av driftiga kvinnor och män som gemensamt sökte kunskap via studiecirklar. Det var när min pappa var ung, han var mycket vetgirig men fick inte gå i skolan mer än 6 år. Han var den som var centralfiguren i gruppen som startade studiecirklarna och senare biblioteket. De samlade böcker, tog emot böcker och blev ett bibliotek, såsmåningom togs det över av kommunen, lades ner därför att det blev för dyrt att driva några dagar i veckan. Men jag minns än idag några av de böcker jag läste där.

Mina föräldrar var båda engagerade i föreningslivet, allt från Röda Korset, IOGT, CKF, C, ... Samtliga hade studiecirklar i olika ämnen. Själv blev jag scout, med i UNF och deltog i studiecirklar inom allt från folkdans, växtfärgning, konst, föreningskunskap, HLR, livet på stenålder, vikingatid och medeltid.

När jag blev äldre önskade jag få mer kunskap om konst och sökte till en av de förberedande utbildningarna som man kunde gå innan Konstfack eller konsthögskola. Under den tiden blev jag själv studiecirkelledare. Inom hantverk, måleri och friluftsliv och via en folkhögskola var jag en av ledarna för studiecirklar dom vände sig till personer med intellektuella och psykiska funktionshinder. Jag var del av studiecirklar inom ekologi och hållbarhet, körsång.... att sy kläder av olika slag, miljöfrågor, skrivkurser, teater, musik, medeltidslajv, matlagning, resor till olika platser,

Under åren har jag blivit Qigonginstruktör och akupunktör och håller kurser i olika tekniker för hälsobevarande, genom matlagning, fysik aktivitet och meditation. Det senare tillsammans med min man.

Genom hela mitt liv har studiecirklar, möten i studiecirkelform och folkrörelser av olika slag präglat min tid, genomsyrat mitt liv, min utveckling. Det är en del av mig, jag är en del av det. Det är min väg in i samhället, en del av social gemskap, delad glädje, delad strävan mot mer kunskap eller ett sätt att gemsamt söka något (kunskap, stillhet, känsla av tillhörighet, att få finnas, glädje...) Jag har varit ledamot, ordförande etc inom olika organisationer, roller som jag inte kunnat ha utan min bakgrund i föreningsliv. Många har inte den bakgrunden längre, något som i sig gör det svårare att driva frågor eller att skapa demokratiska spelplatser.

Jag är mycket tacksam för den insats som mina föräldrar och många med dem gjorde, för folkbildning och samhällsutveckling, för bildning och demokrati. Jag är tacksam för att jag lotsats in i samhället och mitt eget liv via dem. Jag skulle inte velat vara utan det. Och samhället skulle varit något annat, utan. Sverige borde vara stolt över den bildningshistoria vi har, värna möjligheten för olika grupper att mötas via studiecirklar. Värna folkhögskolorna som genom åren gett plats för personer att lära sig såväl det som står på kursplanen som att samverka socialt och demokratiskt. Sverige är närmast skyldiga att fortsatt stötta verksamheter som dessa, de är en av de faktorer som medfört att Sverige haft hög status i omvärlden.

Självklart är det inte bara via studiecirklar som folkbildningen kommer till. Biblioteken runt om i Sverige har enom betydelse, en plats där möjlighet till kunskapsinhämtning och breddning av förståelse för egna ställningstaganden och andras. Att läsa böcker som har en bredd, locka till att söka nya områden att undersöka, höra föreläsningar, delta i diskussioner, barnteater, högläsning, skapa arenor... Det förutsätter bra öppettider och välutbildad och engagerad personal. Skolbibliotek på alla skolor. Både med böcker, musik och andra former av media. Med personal på plats.

Folkbildning betyder inte nödvändigtvis att man ser det samma. Den möjliggör att vi ges tillfälle att förstå och tolka olika utifrån hostia, samhälle och skeenden. Men grunden kan inte vara en uniform och strikt kanon av böcker och media.