Folkbildning har alltid funnits i mitt liv ända sedan jag var barn. Mina föräldrar deltog alltid i någon cirkel och det var kvällar som de såg fram emot och inte ville missa. De var bönder och alltså både äkta makar och arbetskamrater så cirkelträffarna i kvinno respektive herrgruppen var viktiga andningshål på olika sätt. Ämnen skiftade från cirkel till cirkel, ibland styrde nytta och ibland nöje. Det kunde handla om allt från skogsskötsel, gödsling,bokföring och moms  till läsecirkel, hantverk och matlagning. Vårens cirkel avslutades alltid med en heldagsresa med studiebesök och oftast var det årets enda semesterdag.

I vuxen ålder kom jag att under 33 år arbeta som studieadministratör inom SKS/Sensus. Otaliga är de cirkelledare och cirkeldeltagare som jag mött under dessa år. Människor som delat tid, kunskaper, passion och erfarenheter med varandra. Många har kommit till första träffen lite spända och oroliga men gått från cirkelns sista träff som goda vänner och sagt till varandra " vi ses väl till nästa cirkel". Att få delta i något utan att bli bedömd och betygsatt, att få prova teorier och dela varandras erfarenheter utan konkurrens det är en gyllene gåva. 

Som pensionärer flyttade jag och min man till en ny del av vårt land. Lyckligtvis kom vi snabbt med i en natur/fågelscirkel. Tack vare denna cirkel har vi snabbt lärt känna många nya människor men också lärt oss hitta till härliga naturområden ofta utmed småvägar, vägar vi inte annars skulle valt att köra in på. Så kom pandemin men då vår cirkel ses utomhus har vi periodvis kunnat fortsätta att träffas och för några timmar har karantän och isolering bytts mot glädje och upplevelse av en normal tillvaro.

Vill med dessa exempel visa på att folkbildning gör verkligen livet lättare att leva och att jag blir bättre rustad att hantera min vardag både i små och stora livsfrågor