Det är lätt att se folkbildning inom studieförbunden som en sponsring av enskilda individers utövande av sina specialintressen, konst, musik, dans, språk, hantverk, litteratur, trädgårdsskötsel, jakt eller vad det nu kan vara.

Jag upplever en högre dimension i det hela, det handlar om möten mellan människor med olika bakgrund och erfarenheter där utbyten sker, perspektiv vidgas och nya insikter uppnås. Inte bara inom det som cirkeln berör utan i ett mer allmänmänskligt perspektiv.

Utan folkbildning kommer vi att få ett folk utan bildning, dvs. ett folk som i de bredare leden, saknar förmågan att kunna sätta komplicerade samhällsfrågor i ett större perspektiv. Det kommer att bli förödande för demokratin och det fria samhället.

Att kulturutbudet skulle minska om studieförbunden får minskade resurser behöver vi inte tala om. Hur skulle våra amatörteaterföreställningar, körframträdanden, folkdansuppvisningar, bokcirklar osv. kunna genomföras om stöden minskas. Det finns gränser för vad som är rimligt för en privatperson att betala för att andra ska underhållas.

Jag är folkbildad och känner mej mer och mer bildad!