Livet är rikt. Det finns många  möjligheter som är givande och utvecklande.

Yoga är just yoga, även om Covid-19 glesade ut deltagarna till några få som trotsade det livsfarliga viruset och dök upp.

Är nu med i andra bokcirkeln på två år. Fint att ses (trots Corona) och prata livets viktigheter och fika.

Klimatnätverket är en fin idé : kvalitetstid med viktiga fokus.

Klimatinspiratörskursen har just börjat. Vi behöver prata om dessa frågor: vad är en rimlig livsstil? Djuren som lider i djurindustrin... medan jag njuter en smultron-jordgubb-yoghurt. Så svårt att motstå. Alla som inom sig mumlar som ett tyst förklarande mantra : "jag är ju bara en människa ".

På bilden ses en syndfull grilloumi filé stekt i solrosolja och kryddad med lite torkad salvia. 

Jag kan berätta både om cirklar jag deltagit i, och cirklar jag själv lett. Körer och spelmanslag som jag varit med i har drivits som studiecirklar, och jag har också lett kurser i både fiolspel och körsång. En cirkel i träslöjd (där jag aldrig fick mitt överambitiösa projekt att bygga en byrå färdigt) blev ett gäng som höll ihop i flera år. På 70-talet ledde jag en cirkel i dans för förståndshandikappade ungdomar, så de skulle ha något utbyte av Omsorgsförvaltningens länsdanser. Jag minns också att jag var med i en cirkel inför kärnkraftsomröstningen 1980 och lärde mig ganska mycket i ämnet. Men kanske var den viktigaste cirkel jag lett en som inte gick i något studieförbunds regi, utan något som jag gjorde i tjänsten, när jag arbetade inom psykiatrin i Hudiksvall. Kanske jag inte förmedlade så djupgående kunskaper om psykiatri i cirkeln för anhöriga till patienter med långvariga och svåra psykiatriska problem. Men cirkeln gav dessa anhöriga en möjlighet att träffas, få kontakt med varandra och känna igen sig i varandras berättelser om livet i psykosens skugga. 

Jag kan också berätta att vad jag uppfattar som onda krafter redan nu kraftigt strypt folkbildningens möjligheter. På 70-talet kunde studieförbunden disponera skollokaler, som annars enbart stod tomma på kvällstid – till dess att kommunerna kom på att kräva marknadsmässiga timhyror för lokalerna. Statsbidragen var också mer generösa, och man kunde som cirkelledare få ut ett timarvode, om än inte något man blev rik på. Cirkelns budget brukade också räcka till kursmaterial. Deltagaravgifterna var ändå betydligt lägre än idag, vilket gjorde det möjligt även för människor med låga inkomster att vara med. Vad pandemin har betytt för folkbildningsverksamheten vet jag inte, bara att min hustrus körövningar och mina övningar med spelmanslaget länge varit inställda. 

Folkbildningen, med rötter i 1800-talets nykterhetsrörelse, liberala föreläsningsföreningar och framväxande arbetarrörelse, hade en avgörande betydelse för demokratins genombrott i vårt land. I våra dagar, när segregationen i samhället undan för undan blir allt värre, både vad gäller klass, kön och etnicitet, borde en kraftfull satsning på integration vara en viktig samhällelig uppgift. Folkbildningen kan åter spela en avgörande roll i demokratiseringsprocessen. Människor behöver mötas, vidga sina vyer, skaffa sig kunskaper och diskutera för att kunna förstå varandras olika perspektiv. 

Det praktiska 

För mig betyder folkbildning liv och möjligheter i hela vårt land, från norr till söder, inte bara centrerat till städer . 

Som universitetsutbildad folkbildare är jag stolt att vara en av dem som skapar möjligheter på landet genom mitt kulturcentrum Långrådna Kultur. 

Här erbjuder jag kurser, workshops och konserter , allt av egen kraft och genom mitt eget arbete. Driver hela verksamheten själv, från att kontakta lärare o artister, boka, marknadsföra, sälja biljetter, undervisa, planera, leda, komponera körmusik, bokföra och städa... 

Men ibland behöver jag hjälp och då finns studieförbund där och stöttar. Genom att stå för stim-licens eller en lokalkostnad t.ex. Vilket gör stor skillnad för en enskild kulturarbetare.

Det dyrbara - människan 

Men för mig är framför allt folkbildning ett tecken på vårt lands BILDNING! Detta är en av få saker jag är odelat stolt  över i Sverige. 
Folkhögskolor har gett mig mest av all utbildning jag gått och jag driver nu helt min egen verksamhet som affärskvinna inom kultur med stor styrka. 

Vill vi ha kreativa starka fria självständiga människor i vårt land så är folkbildning vägen. Och det vill vi väl?! 

Vi ska vara stolta över denna kraft som är unik för Sverige och Norden. Om vi ska värna om något svenskt så är det detta. Fria starka modiga varma folkbildningen som möjliggör så mycket utveckling och framgång. 

Tack för folkbildning säger jag . Alla som kan ta chansen och gå på folkhögskola och bli något på riktigt, ända inifrån och ut! Bli människa! 

stolt folkbildare 

Kajsa Norrby 

Utan studieförbundens olika initiativ, möjligheter till replokaler och kurser så hade vi förmodligen inte varit där vi är idag. Möjligheten att gå och få lära sig spela ett instrument och testa på sina eventuella talanger ska inte va en klassfråga. Vi har under årens lopp varit med i många olika studieförbund, Sensus, Medborgarskolan och Studiefrämjandet, det gav oss möjlighet att få boka in oss på replokaler, låna studio till inspelning för en rimlig peng och delta i olika uppspel där vi fick möjlighet att visa oss för branschen. Replokalen blev en samlingspunkt för likasinnade och därmed fanns det en plats för oss som inte riktigt passade in någon annanstans. Tidigt på vår musikaliska resa kom vi i kontakt med Manifest on tour där vi fick spela upp vår musik för ett gäng etablerade namn i musiksverige, därigenom fick vi vår första kontakt med branschen som senare ledde till skivkontrakt. När vi spelar i USA så får vi ofta frågan varför Sverige är så bra på musik. "What's in the water" är en stående replik under intervjuer. Då är vi noga med att berätta att vi inte har något speciellt vatten i Sverige, utan att kulturskolorna och folkbildningsskolorna är anledningen till att många i Sverige får möjlighet att testa på att spela musik då det är subventionerat och därmed blir vi fler som är bra på att spela musik. Kanske är det inte svårare än så. "Wow" är alltid svaret. Kulturskolorna och studieförbunden behöver finnas kvar om det svenska musikundret (som kanske inte är så väldigt underligt egentligen) ska fortsätta. 
/Smith & Thell 

Man ser något. Man hör något och tänker att det där ser kul ut. Det vill jag pröva. För mig har det alltid varit musiken. Vi ville ha ett band men hade inga möjligheter att spela hemma hos någon av oss med hänsyn till familj och grannar. Vi fick höra att man faktiskt kan få låna en lokal och grejer så vi kunde köra igång med drömmen på en gång. Det var nåt som hette Studiecirkel och det var helt fantastiskt. På den tiden fanns det ganska mycket övergivna industrilokaler som man kunde hyra för en billig peng. Studiecirkeln hjälpte till med ekonomien. Alla som någonsin drömde om att spela i band kunde pröva på. Nu finns inte de udda lokalerna längre. De har blivit ombyggda till kontor med skyhöga hyror.. Det som finns kvar är de lokalkluster som studieförbunden byggt upp där banden kan pröva på att drömma.

Av alla de som jag spelat med har en del lagt av och hittat något annat. Men de bär med sig upplevelserna hela livet och till viss del fortfarande identifierar sig som rockstjärna. Andra har faktiskt gått vidare i musiken och har kunnat livnära sig på musiken och blivit en del av det svenska kulturarvet. Och kanske fått någon att tänka "Det där vill jag ochså pröva". 

Sen har vi 3e kategorien dit jag själv hör. Vi som fortfarande spelar men inte direkt slagit igenom. Musiken är en sådan stor del av min identitet och personlighet att jag inte har någon anledning att sluta. Det är mitt andningshål som bryter av den annars gråa vardagen. Det är Jag.

Inget av detta hade varit möjligt utan studiecirkeln. Nu när allt man gör måste vara perfekt för att räknas behövs cirklarna mer än någonsin. Alla kan inte vara bäst.

Rock will never die/..Jimmy

Vi skulle starta en studiecirkel om återbruk av textilier. Några av oss hade redan stor erfarenhet och mycket kunskap om detta, andra ville lära mer. Efter ett inlägg i en lokal facebookgrupp var vi en lagom stor grupp som ville sätta igång. En bra lokal behövdes och vi kontaktar kommunen för att kunna hyra en syslöjdssal. För att kunna göra det var reglerna i vår kommun att vi var tvungna att vara en förening.  Vi bildar en förening, skriver stadgar, har årsmöte och konstituerar oss. Sedan skickar vi in årsmötesprotokollet till kommunen och kan äntligen starta cirkeln. Under tiden har vi också haft kontakt med ett studieförbund och blivit ledarintroducerade. Äntligen kan vi köra igång! Vi lär oss bl a om olika sätt att laga jeans, om att göra egna bivaxdukar, att virka med mattrasor. Vi ger varandra tips och råd i våra egna projekt. Samtidigt lär vi känna varandra, vårt lokal samhälle och har samtal om livet.

-Allt detta lärde vi oss för att några ville lära sig mer om att återbruka textilier!  

Sedan kom pandemin och vi fick börja träffas digitalt.